Sjuka vänner

Jag har vissa vänner som är totalt sjuka. En kompis skickade dessa bilder till mig igår.
 

Totalt kaos!

Just nu är det fuuuuullt kaos hemma, vilket kommer göra bloggningen lidande.
 
Idag sover jag hos Victor, antagligen. Det kommer bli supermysigt! Bjuder på en bild på min fina bror och hans dotter.
 

ÖoB

Goddag! Kom precis tillbaka till skolan ifrån ÖoB där jag har varit med Michelle, Hanna och Ylva(♥♥♥♥). Det känns som att det var sjukt länge sedan jag träffade Ylva. :c Jag köpte en schweizernöt, en fin cola med mitt namn på och två paket med äckliga kakor, som såg goda ut, men som uppenbarligen inte var det.

Höhö

Haha, jag hade visst fel igår.. Det var nästa fredag som jag skulle till BUP... hehehe. Så idag efter skolan är det Stina jag ska träffa, det kommer bli sååå kul. Höhö, men nu har jag lektion, en riktigt bitter lärare, så jag kan inte blogga. 
 
Bloggar antagligen mer ikväll, ha det fint.

Packapackapacka

Idag har jag packat ner det viktigaste i flyttlådor, vilket inte var lätt. Hur vet jag vad som är viktigt och som jag kommer använda eller inte?
 
Då lägenheten vi ska flytta till inte kommer vara så stor, kommer inte heller mitt rum vara särskilt stort, vilket betyder att allt inte får plats. Så på order av mamma ska jag bara packa ner det jag verkligen vet att jag kommer använda, resten får vara kvar i huset.
 
Just nu ligger jag i mammas säng och hade precis tänkt kolla lite på tv och äta chips, åt precis middag - Grillat kött ♥
 
I alla fall, imorgon är det BUP som gäller, efter det ska jag träffa fina Stina. Ha en fin kväll.

Gammalt och nästan övergivet.

Insåg precis att jag tydligen inte har lagt upp dessa bilder, så jag gör det nu. Men om jag har gjort det, så får ni se dem igen.
 

Rätt

För er som hann se mitt inlägg igår om att jag hade fått besöksrekord igen så vill jag bara säga att jag var lite för snabb med att berätta det, då dagen inte var slut och jag fick fler besökare, men nu kommer rätt statistik!
 
 

Mot skolan

Just nu sitter jag i mammas "rallybil" på väg till skolan. Veckans tråkigaste dag, bara massa tråkiga skitlektioner så som matte och svenska osv. blä.

Jag har fått ett storslaget besöksrekord, över 600 besökare hade jag igår, galet! Har inte så mycket att säga, har en väldig huvudvärk.

Hehe

 

Ask.fm

Nu är det så att jag har blivit lite väl mainstream och tänkt använda ask.fm. Så om någon har någon fråga som ligger skaver, kan ni gärna släppa av den. Klicka på bilden för att komma dit!
 

Mattematik

 
Om någon har lust så kan ni gärna få mörda den som uppfann matten... Usch.
 
Snart är det lunch, äcklig mat som vanligt antar jag. Ehe. Ha det fin, bloggar mer senare!

Cassandra

Världens bästa Cassandra. Jag fick inte många bilder med skärpa igår, men jag ni får iallafall se några. Alla bilder är tagna med iPhone.
 

Nationellt

Just nu har jag rast, har haft nationellt i matten. Något som gick år skogen med en gång. Jag förstod ingenting och lyckades lösa en uppgift, som jag senare förstod att jag hade svarat fel på.
 
Jag vill bara säga en sak också, så som jag har förstått det så är det vissa som uppfattar mig som en hora, att jag ena stunden är med Filip och andra stunden med Victor. Detta stämmer absolut inte. Filip är min vän, inget annat än min vän. Victor och jag vi jobbar på att lösa allt, för att slutligen kunna bli tillsammans igen. Sådär! Nu har jag förklarat det, nu kan folk sluta snacka :)
 
Videoblogg kommer kanske snart.

Marko Lylykorpi

En dag som jag aldrig glömmer, det är dagen min älskade pappa dog. Den 7e februari 2009. Den värsta dagen i mitt. Min pappa, min egna, alldeles underbara pappa, hittades död.

Det har gått fyra år sedan min pappa dog. fyra år sedan jag förlorade min pappa.

Förut fanns det tider då jag inte klarade av det, jag bara bröt ihop och ville försvinna ifrån världen. Jag kände att livet var inte värt att leva, det kändes som att mitt öde var att försvinna ifrån jorden. Jag fick ofta gråt attacker och ville bara skrika ut mitt hat mot de två personerna som gjorde detta mot honom. Han sa att allt skulle ordna sig, att allt skulle bli bra. Men han lämnade mig, han lämnade mig ensam emot världen.
Allting kändes så värdelöst. Jag förstod inte vad jag hade gjort för fel, varför gud hatade mig så mycket. Vad hade jag gjort för att förtjäna att min pappa skulle tas ifrån mig? Det finns så många frågor som jag aldrig kommer kunna få svar på.
Jag kommer aldrig få veta hur det känns att ha tonårsbråk med sin pappa, jag kommer aldrig få veta hur det känns ha en pappa som skyddar mig mot allt elakt som världen vill mig, jag kommer aldrig få veta hur det är att ha en överbeskyddande pappa. Jag kommer aldrig någonsin få krama honom igen, aldrig gråta mot hans axel, aldrig höra hans röst och aldrig känna hans lukt... Det är så mycket jag aldrig kommer att få uppleva.


Jag vaknade den dagen med en liten liten klump inuti mig, jag tänkte inte särskilt mycket på det, men någonting sa mig att någonting hade, eller skulle hända. Jag var med en kompis, en som heter Sarah. Vi hade jättekul och skojade, men helt plötsligt så ringer mamma. Hon säger att vi ska komma ut, för att hon kommer snart och hämtar oss, hennes röst är väldigt ostadig och jag hör gråt i bakgrunden.


Vi ställer oss på infarten och väntar på henne. Efter cirka två minuter kommer hon. Det är hennes dåvarande kille som kör, mamma sitter i passagerarsätet och min älskade bror Magnus sitter bakom föraren. Jag och Sarah hoppar in, och hon blir körd hem. Vi åker sedan vidare. Alla gråter och jag frågar "Vad har hänt?" Jag får inget svar. Jag ser att Magnus sitter och smsar, jag försöker snegla på hans mobil för att se vad han skriver, om han kanske skrev vad som hade hänt. Men jag såg ingenting.

Vet åker rätt långt, men jag vet inte vart vi är, eller vart vi är på väg. "Vart ska vi, mamma?" frågar jag. "Du får se" svarar hon. Snart ser jag två skyltar "Flygplats" och "sjukhus", och eftersom att min mormor samma dag flög iväg utomlands, fick jag panik, och min klump blev genast mycket större. Jag frågade ingenting, men mitt hjärta började bulta extra hårt.

Vi svänger in mot sjukhuset, jag är fortfarande ovetande om vad som väntade mig. En bit bort, vid ingången till sjukhuset ser jag min andra bror, Janne. Han gråter. När jag kliver ur bilen, säger han "kom hit, Sandra". Jag går till honom, han håller fast mig i en bestämd kram, och så säger han med låg ton; "Pappa är död."

Jag bara skrek, Janne höll fortfarande om mig. Jag grät. Jag skrek efter pappa.

Vi går in på sjukhuset, och sätter oss i ett litet väntrum. Där bjuder de oss på fika. Jag får panik, vet inte vad jag ska göra eller vart jag ska ta vägen och kastar min telefon i stengolvet. Inget kan göra mig lycklig igen.


Vi sitter i det lilla rummet ett tag, sedan går någon och frågar om vi får träffa vår pappa snart. Vi fick vänta ett tag till, sedan kom det en tant som visade oss ut till ett slags minnesrum. Där ligger min vackra pappa. Min fina pappa, han låg där. Helt död. Jag gråter ännu mer och rusar fram till honom och försöker krama honom. Mellan snyftningarna ber jag honom att vakna, jag ber honom att inte lämna mig. "Snälla pappa, vakna! Lämna mig inte ensam, pappa, jag vill inte! Vakna pappa!" Jag satt där vid han sida, och jag fortsatte att prata med honom, jag bad honom att låta detta vara en mardröm, att jag snart skulle vakna upp, och ha kvar min pappa.

Men det var ingen mardröm. Det var verkligheten. Min pappa hade dött.
Han var borta och skulle aldrig, någonsin komma tillbaka till mig igen.

Timmarna går, och han blir bara kallare och kallare... Till slut är hans hud nästan hel vit... Jag står bara och gråter, jag vägrade tro att det var sant. Det kan inte vara sant! Det får inte vara sant! Min pappa FÅR inte vara död!

Dom borde gett dig kärlek istället för hat, för nu är du borta vännen. Nu finns det bara minnen kvar, för du har somnat för evigt, kommer aldrig tillbaka.
Utan dig pappa, känns livet inte värt att leva, allt jag vill är att få tillbaka dig, jag vill bara ha min pappa kvar! För utan dig i mitt liv är jag inget! Så fort jag tänker på dig, vill jag bara tillbaka till igen. Jag vill komma till dig, och slippa all skit på jorden. Slippa få så mycket skit av alla. Jag vill bara få krama dig en sista gång..

 

Ja, om jag fick bestämma, skulle du stannat här på jorden, jag hade kunnat byta plats med dig. Det går inte en dag utan tankarna om dig, om jag kunde räddat dig, jag känner skulden inom mig...

Den 7 februari 2009 lämnade du världen, endast 39 år och 4 dagar gammal. Den 7 februari fick jag veta att min pappa var död... Min pappa lämnade världen, när jag var 13 år, en vecka, och 2 dagar gammal...

Den 3 februari 1970 sände gud en ängel till jorden.
Den 7 februari 2009 återvände ängeln upp till gud igen.

 

 

 
 

Måttlig statistik.

Godmorgon! Just nu sitter jag i skolan, ett par timmar tidigt. Börjar först tio i tio. Smart jobbat, Sandra. I alla fall, när jag loggade in på blogg.se imorse blev jag glatt överraskad. Statistiken från igår låg på 400! 
 

S Y N A S

Det ska bli kul att se om jag får några nya läsare och isåfall hur många.

Kärlek

Dedicated to the man I love.
 
Tiden har gått så fort. Det har gått 59 dagar (!!!!!) sen jag begick mitt livs största misstag. Det har varit 59 hemska dagar. Om 38 dagar skulle vi varit tillsammans i två år. 
 
Älskling, jag saknar dig så att det gör ont. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Kärleken kommer och kärleken går, ingen kan tyda dess lagar. Med dig vill jag följa i vinter och vår och alla mina levnadsdagar. Mitt hjärta är ditt, ditt hjärta var mitt och aldrig ville jag lämna det åter. Min lycka är din, din lycka är min och gråten är min när du gråter. Victor, jag älskar dig.
 

"Det där.. Det är min pojkvän!"

...Det är vad jag vill kunna peka på dig och säga. Men nej. Jag har sumpat mina chanser. Ingenting är som det borde vara, allt är fel. Helt fel. Jag hoppas hela tiden på att han ska lägga märke till mig, att han ska sakna mig och tänka att det var meningen att det skulle vara vi två. Jag hoppas förgäves, för jag får inte tillbaka honom.
 
Jag vill ha någon att prata och umgås med, någon som är Victor. Det finns ingenstans jag känner mig mer trygg än vad jag gör när jag ligger i hans famn och han håller om mig. Det finns inte någon jag vill ha mer än vad jag vill ha Victor. Jag har väntat så länge på honom. Väntat så länge på att få tillbaka honom, men jag börjar ge upp.
 
För övrigt så är det verkligen sommar nu. Ca 30 grader ute och 20 grader i poolen.
 
Dessutom så flyttar jag om två veckor!